Serena Coppolino Perfumi. Foto: Stockholms universitet
Serena Coppolino Perfumi. Foto: Stockholms universitet

Frågan om falska nyheter exploderade när forskare påpekade vilken inverkan de hade haft på politiska händelser under de senaste åren, som presidentvalet 2016 i USA (Allcott & Gentzkow, 2017) och folkomröstningen om Brexit i Storbritannien (DiFranzo & Gloria-Garcia, 2017). I båda fallen hölls falska nyheter, som ofta handlar om polariserande ämnen, ansvariga för att ha fått väljare att förstärka sina politiska åsikter. Eller, i de fall väljarna inte hade bestämt sig innan, att göra ett radikalt val.

Just nu används falska nyheter om personer med utländsk bakgrund för att elda på främlingsfientlighet, samtidigt som stödet till högerradikala partier i Europa växer. Även om sanningshalten i sådana ”nyheter” senare ifrågasätts är effekterna långvariga. Detta eftersom studier visar att exponering i sig är tillräckligt för att öka de falska nyheternas trovärdighet (Pennycook & Rand, 2017).

Om vi blickar tillbaka i historien, kan vi dock se att desinformation inte är något nytt fenomen, framförallt inte i tider av kris.

Under paraplybegreppet desinformation hittar vi den nya termen ”alternativa fakta”. Alternativa fakta analyserar, beskriver eller rättfärdigar verkligheten på grundval av falska och förutfattade antaganden (Berghel, 2017).

Ett exempel på det är vetenskaplig rasism, som grundade sina antaganden på pseudo-vetenskapliga teorier. Dessa teorier kategoriserade människor i underordnade och överordnade raser. Den uppfattningen kunde också stärkas genom tiderna genom vetenskapliga studier som byggts med hjälp av ”kulturellt partiska” verktyg (Metress, 1975). Att använda sig av den här typen av teorier idag kan betraktas som att förlita sig på alternativa fakta, eftersom teorierna i hög grad har falsifierats av forskning. Läs resten av blogginlägget här!