Gunnar Andersson. Foto: Leila Zoubir/Stockholms universitet
Gunnar Andersson. Foto: Leila Zoubir/Stockholms universitet

Större risk för skilsmässor i branscher med jämn könsfördelning. Kvinnor i samkönade förhållanden både gifter och skiljer sig oftare än män i samkönade förhållanden. Utmaningar med en åldrande befolkning och minskat barnafödandet. Detta är exempel på forskning inom demografi, befolkningsstudier, som Gunnar Andersson är eller har varit inblandad i. 

Byggde upp europeisk demografiforskning

Tidigt i sin karriär som forskare var han med och byggde upp den europeiska demografiforskningen vid Max-Planck-institutet för demografisk forskning i Rostock, Tyskland.

Idag har han haft professuren i demografi vid Stockholms universitet i sju år. Att ha professuren eller professorsstolen innebär att han är officiell ämnesföreträdare för demografiämnet vid Stockholms universitet, och koordinerar alla som jobbar med demografi på SUDA, Stockholms universitets demografiska avdelning vid Sociologiska institutionen. 

Intresset för demografi väcktes redan som barn. 

– När jag var liten brukade jag titta på valvakor med Erland Hoffsten, en statistiker och demograf som skrev den första grundboken i demografi. Han presenterade siffror på ett spännande sätt och redan då väcktes mitt intresse, säger Gunnar Andersson.

Studiebanan blev trots det lite ”vindlande”. Efter att ha läst en rad olika ämnen på Lunds universitet i slutet av 1980-talet, alltifrån fysik och kemi till ekonomisk historia och arabiska, landade Gunnar Andersson till slut i en kandidatexamen i statistik. 

– Sista kursen var en demografikurs och då tyckte jag att det där med demografi verkade skoj. Fast då hade jag ju läst så mycket på universitetet så då slutade jag. Men så fick jag mitt första jobb som statistiker med att göra befolkningsprognoser för nuvarande region Stockholm, berättar han. 

Demografi är fakta och "inte flummigt"

Det han fastnade för med demografi var framförallt att det handlar om stora datamängder som innehåller något intressant att upptäcka. Detta kombinerat med statistiska metoder som var fakta och ”inte flummigt” och samtidigt handlade om något intressant. 

Efter examen men före första demografijobbet gjorde han en minnesvärd resa på ett helt år genom hela Östeuropa och vidare till Turkiet, Egypten och Etiopien. 

– Då åkte jag genom hela Östereuropa land för land, och då när vi kom fram till Turkiet så såg vi på tv att muren hade fallit och hela systemet kollapsat. Men jag fick se hela det gamla systemet före dess, berättar han.

Under tiden på Region Stockholm tog Gunnar Andersson extra demografikurser vid Stockholms universitet för att kunna göra bättre prognoser. Där blev han sedan ”indragen i doktorandprogrammet” av Jan Hoem, som då hade professuren i demografi vid Stockholms universitet. 

Jan Hoem, som gick bort 2017, blev förutom hans handledare också en mentor för Gunnar Andersson under många år framöver. Jan Hoem grundande Stockholms universitets demografiska avdelning 1983, och var en drivande kraft bakom svensk demografisk forskning under 1980- och -90-talen. 

1999, samma år som Gunnar Andersson disputerade med en avhandling om barnafödande, äktenskap och skilsmässor i Sverige över tid, blev Jan Hoem föreståndare för Max-Planck-institutet för demografisk forskning i Rostock. Dit värvades Gunnar Andersson. Tillsammans med Jan Hoem fick han alltså vara med och bygga upp europeisk demografiforskning. 

– Då när jag flyttade till Rostock var min plan att vara där i fem år, fortsätta till Paris och vidare söderut för att slutligen pensionera mig i Spanien eller Italien. Jag trivs bättre i ett varmare klimat med ett livligare vardagsliv. Men jag jobbar ju med svenska och nordiska registerdata, och som demograf finns det inga bättre data i hela världen än här.

Så det blev yrkesmässigt logiskt att flytta hem igen, säger Gunnar Andersson. 

Det handlar alltså om de register, den statistik, som Sverige och övriga Norden har över hela befolkningen när det gäller befolkningsfrågor som antalet födda, döda och antal som flyttar till och från landet.

Vad är din vision för Stockholms universitets demografiska avdelning? 

– Den visionen är nästan redan uppnådd. När jag började här hade Elizabeth Thomson professuren och tillsammans har vi byggt upp en allomfattande forskning inom demografi. Tidigare hade vi mest fruktsamhet och familjedynamik, men nu har vi också dödlighet- och migrations- och integrationsforskning så att vi har alla beståndsdelar inom demografi. Sedan har vi rekryterat internationellt så att vi har expertis från olika länder så att man inte får det här tunnelseendet, säger Gunnar Andersson.

Under tiden har SUDA också haft tre stora forskningsprogram, ett tio-årigt projekt som byggde på europeiska samarbeten, The Linnaeus Center on Social Policy and Family Dynamics in Europe (SPaDE) där Elizabeth Thomson var projektledare, ett nordiskt projekt om registerbaserad forskning, SUNDEM, och ytterligare ett EU-projekt om familjedynamik i Europa, Families and Societies, där Livia Oláh var projektledare.  

– Min vision var att vi skulle ha byggt upp något som var så pass självgående så att allt inte bara imploderar när forskningspengarna tar slut. Det har vi faktiskt uppnått, vilket också har varit min vision. Att vår demografiska avdelning ska vara så pass självgående att om jag lämnar landet eller hittar på något annat så ska allt inte bara falla ihop som ett korthus. Och så har vi det nu, säger Gunnar Andersson.   

De som jobbar med och träffar Gunnar Andersson känner honom som en utåtriktad person som utstrålar mycket energi. 

Hur hänger det ihop med forskaryrket med sina långa processer där det kan gå flera år från idé till publicering?

– Det är inte så att man sitter och tänker en tanke i två år. Det är jättemycket jobb som är jätteintensivt, som när vi jobbar med surveydata från flera olika länder. Det kommer siffror som snurrar i realtid på datorskärmen. Även med registerdata upptäcker man nya saker hela tiden ur stora datamängder, säger Gunnar Andersson.