Vanessa Barker. Photo: Stockholm University
Vanessa Barker. Photo: Stockholm University

– Visst spelar faktorer som brist på resurser för flyktingmottagande, rasism, oro för systemkollaps och ekonomiska orsaker roll. Men den allra främsta drivkraften till åtstramningen av migrationspolitiken var att bevara välfärdsstaten Sverige för dess egna medlemmar enbart, och stänga ute övriga, säger Vanessa Barker, professor i sociologi vid Sociologiska institutionen. 

Hennes bok, Nordic Nationalism – Walling the Welfare State (på svenska ungefär: Nordisk nationalism – att bygga igen välfärdsstaten) som först kom ut 2017, analyserar orsakerna till omsvängningen i flyktingpolitiken. Varför hände detta, och vad säger det om Sverige?

Välfärdsstaten Sverige vilar på en sprucken grund

Vanessa Barker argumenterar för att välfärdsbygget Sverige vilar på en sprucken grund, och att en sådan grund givetvis kommer att spricka förr eller senare. Detta menar hon skedde i januari 2016 när migrationspolitiken stramades åt. Liknelsen handlar om ett samhälle som pendlat fram och tillbaka mellan två ytterligheter. 

Å ena sidan humanism, en viktig del av både Sveriges självbild och en bild utåt. Där hyllar Sverige nationalikoner som Raul Wallenberg och hans gärning med att rädda judar undan nazismen i Ungern under andra världskriget. 

Å andra sidan en välfärdsstat och ett folkhem byggt inte bara på ett socialt skyddsnät, utan också på en inbyggd idé om nationalism. Ett folkhem för ett folk, som inkluderar vissa och exkluderar andra. En grupp som exkluderas ur välfärdsstaten är enligt Vanessa Barker bland andra romer, både historiskt och i nutid. Hon exemplifierar med hur romska EU-medborgare som kommit till Sverige för att tigga i nutid har vräkts från tältläger och på så sätt exkluderats från välfärdsstaten Sverige. 

Den spruckna grunden blir tydlig när det gäller migrationsfrågan. Vanessa Barker beskriver ett Sverige med två system som har inneboende motsättningar: asylrätten och välfärdsstaten. Ett nyckelbegrepp i boken, kopplat till både migration, asyl och välfärd, är penal nationalism – fritt översatt ”straffbaserad nationalism”.

Straffbaserad nationalism som ett sätt att skydda välfärdsstaten

Straffbaserad nationalism i förhållande till migration beskriver hur det juridiska systemet upprätthåller och tjänar nationella intressen, och att detta har en högre prioritet än att hindra brott.

– I en svensk kontext handlar den straffbaserade nationalismen om att upprätthålla välfärdssystemet. Målet för rättsväsendet och polisen blir här att bevara det sociala skyddsnätet, det vill säga tryggheten, säger Vanessa Barker. 

Konkret syftar rättsväsendet då mer till att slå vakt om ekonomisk trygghet och välfärd, än regelrätt brottsbekämpning. Välfärden ses som en del av den svenska statens nationella intressen, och blir högt prioriterad att skydda. 

– Resultatet blir en sammanblandning av gränskontroll och brottsbekämpning, som använder sig av polis, rättsväsende och förvar för att straffa och stänga ute asylsökande eller andra oönskade migranter, säger Vanessa Barker. 

En invändning mot det här sättet att se på saken är att en stat självklart har rätt att kontrollera migrationen, vilka som kan komma in och vilka om stängs ute, säger hon. Men poängen är just att nationalismen och de straffande elementen smälter ihop, menar Vanessa Barker. 

Är detta verkligen unikt för Sverige?

Men – vill inte alla välfärdsländer skydda sin välfärd? Är skyddandet av välfärden som argument för en åtstramad migrationspolitik verkligen unikt för Sverige? Vanessa Barker menar att det som händer i Sverige absolut går att applicera på andra nordiska länder, och att liknande tendenser även finns i Tyskland och Nederländerna. Men, poängterar hon, att vilja stänga migranter ute kan också handla om andra saker än att skydda välfärden. I centraleuropeiska länder som Ungern kan det istället handla om att upprätthålla sin självständighet, i Storbritannien med Brexit om identitet. På så sätt blir Sverige ett illustrativt exempel på när just välfärden mer än något annat – mer än identitet eller självständighet – styr in migrationspolitiken i en viss riktning. 

Boken kan läsas politiskt, som en kritik mot den asyllagstiftning som infördes för ett par år sedan. Vanessa Barker menar att just eftersom hon arbetar med frågor som rör straffrätt, kan vissa hävda att det är politiskt när hon beskriver vissa åtgärder som våldsamma. Men våldet är faktiskt själva definitionen av de här åtgärderna, oavsett vad du tycker om dem, menar hon. Hon syftar på statens våldsmonopol och vad det får för effekter. 

– Jag kan förstå hur vissa kan se boken som politisk. Men den är i första hand analytisk och teoretisk. Samtidigt är det politiskt i den meningen att jag försöker vara tydlig med vad som faktiskt händer med människor, och hur våld används för att upprätthålla ett visst sätt att leva, säger Vanessa Barker.

Mer om forskningen

Vanessa Barker (2017). Nordic Nationalism and Penal Order: Walling the Welfare State.